Fredsfrämjande och lösning av konflikter har varit en prioritet inom finländsk utvecklingspolitik och en av Finlands satsningar inom Förenta Nationerna. Medling och konfliktlösning är många gånger centrala för FN:s verksamhet, för att stöda fred och säkerhet, mänskliga rättigheter och utveckling. Konfliktsituationer hotar alla av dessa internationella samfundets grundvärden.
För att stärka en demokratisk utveckling behövs satsningar på bred representation och delaktighet i fredsprocesser. Fred är något som måste rotas i alla delar av samhället. Överenskommelser som nås mellan några få aktörer eller elitgrupper fungerar inte representativt för samhället, och omfattar inte alla aspekter och intressen som står på spel och som alla ska få plats i det samhälle som ska byggas upp. Att det finns vissa grupper som traditionellt varit obalanserat representerade i konflikter och fredslösningar har även fått allt mer uppmärksamhet inom ramarna för FN. FN:s säkerhetsråd har bland annat stärkt kvinnors roll i konflikter och fred genom resolution 1325 (2000), samt understrukit barns roll i väpnade konflikter genom resolution 1612 (2005). Resolutionerna och deras efterföljare tillför många viktiga aspekter i dagens fredsprocesser inom ramarna för FN, och har bidragit till att stärka kvinnors och barns roll inom FN:s fredsarbete.
Även ungas roll inom fred och konflikter har lyfts upp allt mer under de senaste åren. Flera FN-rapporter har understrukit att unga ofta drabbas oproportionerligt hårt under väpnade konflikter. Förutom att bli offer kan unga engageras som stridande parter, då omständigheter som arbetslöshet, fattigdom och utanförskap kan göra det till enda sättet att överleva. Dessa omständigheter ökar även risken för marginalisering och radikalisering – något som kan ses i alla samhällen, men som förstärks i konflikthärjade områden där möjligheterna för unga att förverkliga sig själv och sina drömmar urholkas. Även den ekonomiska situationen i många delar av världen har gjort att en generation nu växer upp, som inte kan räkna med att få det lika bra som sina föräldrar, och kanske inte ens har möjlighet att fatta avgörande beslut om sina liv.
I stället för att bara ses som offer eller pådrivare i konflikter, borde unga i allt högre grad även ses som aktörer för fred. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uppmanade år 2010 att stärka ungas position inom FN:s arbete, vilket även skulle inkludera fred och säkerhet. Tyvärr lyser i regel ännu unga och ungdomsrepresentanter med sin frånvaro i många delar av fredsprocesser och konfliktlösning.
Enligt en undersökning från Dag Hammarskjöld Foundation (2014) är fredsbevarande arbete är helt beroende av inkluderingen av unga. Enligt undersökningen stärks förutsättningarna för en bestående lösning då unga ges möjlighet att påverka fredsarbetet, medan en exkludering undergräver resultatet. Det finns en enorm potential i att mer effektivt involvera ungdomar och ungdomsorganisationer lokalt och regionalt för att arbeta för fred och stabilitet. Det står samtidigt klart att man inte kan reducera unga till en homogen grupp, utan att det finns vitt skilda förutsättningar och utmaningar i samhället beroende på andra individuella egenskaper än ålder, och vilket måste tas i beaktande. Många av de problem unga drabbas av är ändå i grunden rätt snarlika: svag tillgång till utbildning eller till arbetsmarknaden, och svårigheter att delta i det samhälleliga beslutsfattandet.
År 2013 levde 1,8 miljarder unga mellan 10 och 24 år på jorden – en fjärdedel av världens befolkning. Unga faller delvis utanför resolutionerna om barn och kvinnor, och saknar en separat säkerhetsrådsresolution som skulle befästa ungas roll i konflikter och fredsprocesser. Det är inte hållbart att unga ska ärva lösningar de inte kunnat påverka. Unga bär framtiden på sina axlar, men ska lika mycket ses som del av vårt samhälle idag. För konsekvent och hållbar praxis borde ungas delaktighet även i högre grad institutionaliseras i våra internationella fredsorgans arbete. Det behövs medvetenhet och aktiva åtgärder för att minska sociala missförhållanden som gör stridande till det enda ekonomiska och produktiva alternativet för unga, samt plattformar och forum för unga att påverka och arbeta för fred – i synnerhet i de länder som drabbats av konflikter. För att långsiktigt och på en bred skala kunna främja mänskliga rättigheter, utveckling och fred och säkerhet måste ungas delaktighet bli en norm. I stället för att låta en fjärdedel av jordens befolkning riskera exkluderas, bör vi arbeta för att de ska bli starka aktörer för fred och utveckling både nu och i framtiden.
Anna Abrahamsson
Skribenten är ordförande för Svensk Ungdoms internationella utskott