I skrivande stund är jag tillsammans med riksdagens utrikesutskott i New York där vi under tre dagars tid fört diskussioner och hört sakkunniga inom FN berätta om aktuella frågor inom FN och om globala trender i världen. Det är tyvärr inte många solskenshistorier vi har hört här utan allvarliga inlägg, av alla som vi har mött. FN:s vice Generalsekreterare Jan Eliasson uttryckte sig såhär: “Jag är en optimist, men jag oroar mig mycket”, då han beskrev situationen i Syrien och flyktingsituationen i Libanon och Jordanien. Det positiva i detta sammanhang är att man tack vare resolutionen om att oskadliggöra Syriens kemiska vapen kunnat starta en förhandlingsprocess och nästa steg är ett fredsförhandlingsmöte i Genève i november.
Förutom den kaotiska och våldsamma situationen i Syrien ökar också spänningen i grannländerna, där flyktingarnas antal ökar dag för dag. Trycket på Europa att ta emot flera flyktingar ökar också. Det är viktigt att så snabbt som möjligt få ett slut på våldsamheterna och det mänskliga lidandet i Syrien. Ju längre kriget pågår desto större är riskerna för att våldsamheterna sprider sig. Krisen är redan nu geopolitisk och påverkas av regionala, ekonomiska och religiösa faktorer. Det är en stor humanitär kris.
I FN:s fredsbevarande verksamhet ingår över 100 000 fredsbevarare. Uppdragen har en tendens att bli långa, då säkerhetsrådet har gått inför att FN skall ge sig in i ett uppdrag. Under vårt besök kom frågan om kvinnors deltagande i fredsbevarande och fredsuppbyggande uppdrag upp många gånger. De nordiska länderna samarbetar i arbetet för att stärka kvinnors roll i fredsmedling. Finland har varit en av pådrivarna i implementeringen av resolution 1325, som handlar om kvinnors deltagande i fredsförhandlingar och fredsmedling.
Den arabiska vårens oinfriade löften för kvinnors ställning och FN:s jobb för jämlikhet
Det sorgliga är att de stora oroligheterna i arabvärlden under de senaste åren ytterligare har försvagat kvinnornas ställning. Kvinnorna deltog aktivt i arabvårsdemonstrationerna och trodde då att det skulle leda till större frihet och jämställdhet för kvinnorna. Nu upplever man på många håll att attityderna har hårdnat och kvinnornas situation ytterligare försämrats. Före arabvåren utgjorde kvinnorna 24 procent av arbetskraften i arabländerna. Nu är andelen ännu lägre.
Ett stort orosmoment är också hur kvinnornas situation kommer att utvecklas i Afghanistan då ISAF-styrkorna drar sig tillbaka. FN, EU och de nordiska länderna måste stå på sig och kräva att mänskliga rättigheter respekteras som villkor för det bistånd som man kommit överens om att ge till Afghanistan.
UN Women kom till för några år sedan för att betona kvinnors mänskliga rättigheter. Genom UN Women försöker man bygga strukturer i länderna för att synliggöra kvinnornas situation. Att förbättra kvinnors ekonomi är det mest kostnadseffektiva för att motverka finanskrisens effekter. Att stöda kvinnligt företagarskap, utbildning och medverkan i företags styrelser och minska på inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor försnabbar ett samhälles återhämtning från den ekonomiska krisen som drabbat så många länder i världen. Att vi fortfarande har en lång väg att gå för att nå fram till en rättvisare värld som behandlar flickor och pojkar, kvinnor och män jämlikt är ett sorgligt faktum. I detta arbete har Norden och EU ett särskilt ansvar eftersom vi i detta hänseende enligt många indikatorer idag uppfattas som förebilder.
_____________________________________
Christina Gestrin är SFP:s riksdagsledamot.